Att leva nära någon som har långvarig smärta kan vara påfrestande. Det kan bli svårt att veta om man ska hjälpa till eller om man ska gå undan. Vid akut smärta är det naturligt att man hjälper till och tar hand om den som är skadad. Vid långvarig smärta kan för mycket hjälp passivisera och motverka en förbättring.
Smärtan påverkar vardagen och förmågan att delta. Den kan förändra balansen i nära relationer. Den som har ont och inte klarar hemmets sysslor uppleva skuld, ilska och sorg över hur livet är. Det kan leda till att man antingen tar i för mycket och blir liggande i flera dagar, eller att man drar sig undan och isolerar sig.
För dig med en närstående som deltar i rehabilitering kan det vara bra att känna till att rehabilitering kräver mycket energi och engagemang och gör att man ofta blir mycket tröttare. Smärtan kan öka i början, kroppen behöver tid för att anpassa sig efter nya förutsättningar. Rehabiliteringen ger nya insikter och man övar på nya strategier för att kunna göra det man vill i vardagen. Som närstående är det naturligt att önska att smärtan försvinner, men det är inte målet med rehabiliteringen. Syftet är att öka livskvaliteten och fokus ligger på funktionsökning, att hitta en jämnare aktivitetsbalans, öka aktivitetsförmågan och inte låta smärtan styra för mycket i livet. På sikt kan det minska smärtupplevelsen.
Det finns ett samband mellan vad vi gör och hur vi mår. Att ha något meningsfullt att göra är viktigt för alla, engagemang i aktiviteter kan förändra smärtupplevelsen. Dela gärna upp ansvaret hemma efter din närståendes förmåga. Stäm av med jämna mellanrum om nivån är lagom.
Det kan vara en sorg att inte klara av det man tidigare klarat av. Uppmuntra till all form av rörelse, vardagsmotion och avslappningsövningar. Det är saker som lärs ut under rehabiliteringen. Att röra på sig påverkar hjärnan och kroppen. Det gör att vi mår bättre psykiskt och fysiskt.
Rutiner ni har haft i vardagen behöver troligtvis omprövas och kräver att ni behöver se över vad ni kan förändra tillsammans. Stötta till hållbara dagliga rutiner och tydlig dygnsrytm när det gäller sömn, måltider, arbete/studier, fysisk aktivitet och umgänge som kan bidra till en jämn aktivitetsnivå.
Din närstående kan ibland behöva bromsas från att göra många saker under en och samma dag, och behöver ibland uppmuntras till att göra mer. Du kan även hjälpa till med att påminna om pauser, att göra en sak i taget, dela upp aktiviteter, till exempel bara dammsuga ett rum i taget, utvärdera och lägga till aktiviteter efter hand. Om du upplever att din närstående är passiv, försök att se det som den närstående har gjort under dagen, bekräfta och uppmuntra det.
De flesta med långvarig smärta kan uttrycka att när de har roligt så kan de nästan glömma bort att de har ont. Det är mycket viktigt att fortsätta göra aktiviteter som man upplever som lustfyllda. Se ifall ni kan göra trevliga saker tillsammans och hitta vägar till glädje. Vad har din närstående och du tidigare tyckt om att göra, kan man göra det i mindre skala eller på något annat sätt? Kan det göras över kortare tid? Gör hellre lite än inget alls. En promenad som tidigare kunde ta en timme, behöver nu kanske kortas ner till en kvart eller ett varv runt kvarteret. Många med långvarig smärta tackar nej till olika typer av aktiviteter. Det kan innebära att man drar sig undan socialt och det ökar risken för nedstämdhet och isolering. Uppmuntra gärna till kontakt med vänner, arbetskamrater och anhöriga. Att gå i rehabilitering är början på en större förändring. För att stötta din närstående, fortsätt den gärna tillsammans.
