Smärta är något som kan vara svårt att beskriva. De som arbetar med smärtvård definierar begreppet som ”en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förknippad med vävnadsskada, hot om vävnadsskada eller en upplevelse som kan liknas vid denna”. Smärta kan inte mätas av utomstående, utan är alltid en personlig upplevelse. Den upplevelsen kan påverkas i olika grad av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Smärta kan inte bara kopplas till aktivitet i nervsystemet. Individer lär sig vad smärta är genom sina livserfarenheter. En persons beskrivning av smärtupplevelsen ska respekteras. Att beskriva smärta med ord är bara ett sätt att uttrycka den. Oförmåga att kommunicera verbalt utesluter inte att en människa eller djur upplever smärta.
Smärta är en del av kroppens skyddsmekanismer, den har ett värde för vår överlevnad. Men smärta kan ha negativa effekter på vår förmåga att fungera i vardagen och på vårt psykologiska välbefinnande.
Klassificering av smärta
När man bedömer smärta brukar man dela in smärtan i olika typer eller klasser.
Nociceptiv smärta: Det har skett en skada eller hot om skada. Smärtan leds via smärtreceptorer från skadad vävnad till hjärnan. Exempel: inflammation, benbrott.
Neuropatisk smärta: Nervskadesmärta. Smärtan uppkommer på grund av skada i perifer nerv/nervrot. Exempel: diskbråck, fantomsmärta. Eller också uppkommer smärtan genom skador i centrala nervsystemet. Exempel: stroke, ms.
Nociplastisk smärta: Störningar i den centrala smärttransmissionen såsom central sensitisering och/eller störd smärthämning är en väsentlig del av den aktuella smärtmekanismen. Exempel: fibromyalgi, långvarig smärta, whiplash.
Psykogen smärta: Smärta som uppkommer av enbart psykiska orsaker. Exempelvis vid djupa depressioner, vissa psykoser, psykiatrisk sjukdom.
Idiopatisk smärta: Okänd orsak, smärta som inte kan hänföras till någon av ovanstående kategorier.
Akut smärta och långvarig smärta
Smärta är en livsviktig funktion i kroppen. Vid akut smärta utlöses ryggmärgsreflexen så att vi till exempel snabbt drar undan en kroppsdel som riskerar att skadas. Stressystemet aktiveras och det kan varna oss för sjukdom. Vid långvarig smärta har en individ haft smärta i minst tre månader. Om smärtan började med en skada kan den vara läkt, men smärtan är kvar. Vid långvarig smärta involveras fler och större områden i hjärnan. Smärtan har nu tappat sin skyddande och läkande funktion, det är ingen ”fara” längre. Smärthämningen fungerar inte längre som den ska. Hjärnan har fått en ökad känslighet för smärta.
Konsekvenser av långvarig smärta
Vid långvarig smärta är det inte längre bara smärtan i sig som är besvärande för individen. Nu påverkas även psykologiska faktorer. Oro, rädsla och nedstämdhet kan öka och energi och självförtroende minska. Många får en social påverkan när det gäller ekonomi, arbete, vänner, familj, fritidsintressen och roller i livet. Frågor som ”Vem är jag nu?” kan väckas. Kroppsliga faktorer kan påverkas i form av till exempel ökad hjärtfrekvens, kroppstemperaturen som går upp och ner, blåsa- och tarmfunktion kan påverkas, kroppen hamnar i ökad stress och man blir ofta trött och sover dessutom sämre. Långvarig smärta leder ofta till att vi spänner musklerna omedvetet. Minnes- och koordination påverkas, lillhjärnan arbetar långsammare, rörelseminnet försämras, man kan få svårare att lära sig nya saker och svårt att ta fram gamla minnen.
Vanliga strategier vid långvarig smärta
Ofta hanterar individen den långvariga smärtan utifrån två olika strategier: undvikande av aktivitet eller undvikande av vila. Vid undvikande av aktivitet kan individen styras av en rädsla för smärta och för rörelse som övergår i underaktivitet, och i förlängningen kan leda till passivitet, depression och fortsatt smärta. Vid undvikande av vila kan individen i stället styras av en sjukdomsrädsla och rädsla för att vila som leder till överaktivitet, spänd muskulatur, en psykisk anspänning med ångest och även här fortsatt smärta. Ingen av dessa hanteringsstrategier är hållbara på sikt för individer med långvarig smärta. En livsstilsförändring och beteendeförändring kan hjälpa individen att hantera sin smärta bättre, hitta tillbaka till det som är värdefullt i livet, och på sikt minska smärtupplevelsen. Det är vad rehabilitering vid långvarig smärta handlar om.
